visomaldrigblirvuxna

Hej igen gott folk, nu är jag tillbaka!

I veckan har jag o några vänner varit lite friluftsiga. Vi har varit ute o fiskat, riktigt trevlig sysselsättning det. Fiskelyckan var det väl lite sisådär med,men ett par fiskar lyckades vi dra upp åtminstone. Dock inte undertecknad tyvärr, men man kan ju inte vara bäst på allt. Nog om det. Vi hade turen att kunna fiska från båt vilket föranledde lite båtåkande, det var inte bara vi som hade ärenden på "sjön" utan vi mötte flera andra båtar. Vid dessa möten är det brukligt att hälsa på dom passerande båtarna, man behöver inte nödvändigtvis känna de andra båtåkarna utan sånär seden helt enkelt. Självklart började jag fundera på detta. Det finns flera olika situationer eller kanske man ska säga kategorier eller grupper där man hejar på varann av tradition. Vi i taxibranschen gör det, förutom vissa undantag av dumskallar, busschaufförerna likaså, vissa lastbilsgubbar, motorcyklister osv osv. Tänk nu om det var så att alla som hade nåt gemensamt i samhället helt enkelt gick runt o hejade på varann i tid o otid. Alla rödhåriga, alla skalliga/mäklare, alla lärare osv, ja ni förstår vad jag menar. Man kan se det på två olika sätt, dels så skulle det ju bli rätt påfrestande om man var tvungen o heja på nån som man kände att man hade nåt gemensamt med men samtidigt så skulle det vara rätt mysigt. Ingen människa skulle ju någonsin behöva känna sig utanför igen, det skulle ju vara en makalöst trevlig värld att leva i. Fast som sagt, det skulle ju bli en jävla massa grejor att hålla reda på, tänk om Bosse kör en Volvo o råkar veta att Hasse också kör en Volvo men Hasse vet inte att Bosse kör en Volvo varpå Bosse hejar på Hasse som inte hejar på Bosse eftersom han inte vet om deras gemensamma nämnare. Ni hör, det skulle ju ett jävla strul. Nä då är det bättre att fortsätta som vi gör o inte heja på nån alls, man får ju inte vara för trevlig för då anses man väl knäpp...

Andra roliga saker som har hänt den här veckan är att jag slog bottenrekord i inkört belopp under en natt under min nattvecka, det är ju sånt som man gläds av.

Kommit på att Olle "nickade" "Softolle" på nightlife.se när det begav sig. Funderar på att ansöka om namnbyte till "Softjakob", mer laid back namn får man ju söka efter, riktigt soft.

Nästan fått tag på NHL10 men missat det med en hårsmån, tydligen tyckte nåns lillebror att ett jävla LAN var viktigare än att fixa spelet åt en spelsugen nästan 30-åring. Ungdomen har ingen respekt för de äldre numer.

Hört en av de roligaste o fräckaste historierna någonsin.

Promenerat bakfull genom en skog o över ett kalhygge mitt under brinnande älgjakt, fått arga blickar av man i reflexkeps.

Tackat gudarna för att jag bar färggranna kläder under tidigare nämnda skogspromenad.

Försökt hitta nån bra sajt att "streama" Inter - Barffffelona på, hittat tre stycken med århundradets sämsta upplösning på. Den ena med arabisk kommentator, den andra med kinesisk o den tredje med tysk. Med andra ord var det ingen lyckad kväll.

Svurit över Viasats jävla skitkanaler från helvetet. Det var bättre förr när man kunde se matcherna på "sexan".

Vänt på dygnet. Det sociala livet blomstrar verkligen under en nattvecka, not!

Nu är det dock bara en natt kvar.

På söndag blir det "Flickan som lekte med elden", ser fram emot den, första filmen var magisk.

På återhörande!

Då har man slagit till igen. Med dunder o brak tog jag idag oskulden på tävlandet i en ny radiokanal. Mix Megapol var forumet. Det skulle tävlas i frågesport, o som de flesta redan vet är jag (självutnämnd) mästare i just detta. Jag ringde som en galning, som en heroinist på jakt på lite smack men telefonjäveln tutade upptaget som en stammande pippifågel. Efter idogt ringande kom jag äntligen fram. Jag plockade fram min "tävla i radiocharm" o ännu en gång lyckades jag fjäska mig igenom slussen.

När man tävlar i den statliga radion brukar priserna bestå av ett jävla nyckelband med logga på. I den kommersiella motsvarigheten är det betydligt bättre. Ett års fri digitalteve stod på spel. Det vattnades i munnen på mig. Jag såg framför mig alla fotbolls- och hockeymatcher jag skulle kunna njuta av under den stundande horiga hösten o vintern. Det enda jag behövde göra var att ta mig förbi en knubbig radiopratare o en vansinnigt intelligent journalist o författare. Dessa herrar var Adam Alsing o självaste Jan Guillou. Lite tuffare motstånd än nån jävla trucker från Åmål som det vanligtvis rör sig om i publicservicekanalen.

Den fantastiskt intelligenta författaren visade sig vara en aningen bakom flötet dock. En av frågorna var hur många mm det går på en dm. Undertecknad svarade givetvis hundra som var korrekt. Herr Guillou drog till med den aningen efterblivna gissningen tusen. Jag fick kväva gapskrattet, det är ju trots allt en av Sveriges mest prominenta personer vi talar om.

Den tjocker radiomannen lyckades dock dessvärre scora samma poäng som herr Häggblom. KUK! Jag var tydligen tvungen att slå den arme fan. Oavgjort betydde vinst för honom. Jag bönade o bad om en utslagsfråga men det var tvärstopp. Jag får dessvärre nöja mig med engelsk division 1 fotboll i höst...

Jag hann dock med att vara rätt dryg under sändningen. Detta mest pga att jag inte trodde att vi "låg ute", Guillou fick faktiskt äta upp sitt tusen millimeters svar. Besserwisser som jag är så kunde jag bara inte låta det passera...

Det jag tar med mig från detta är just vinsten över Guillou. Kommer nog ta med det i min CV.

Det finns ju andra som har vunnit på riktigt o inte bara nästan som jag. Jag pratar såklart om Usain Bolt. Vilken jävla galning, han springer så jävla snabbt så det går inte att förstå nästan. Mycket imponerande. En som dock inte är så imponerande är Emma Green. Kan nån få henne att inse att det aldrig kommer att hända, hon är helt enkelt en jävla medelmåtta. Finns det företag som är beredd att sponsra nån som aldrig kommer att nå den absoluta världstoppen. Hon är ju inte direkt ny i gemet heller, så för allas skull lägg ner ditt tävlande nu. Apropå Emma Green, hennes tränare/pojkvän drog av kanske det bittaraste kommentaren: " Jag blir så less på tävlingsregissören, att hon måste hoppa när dom där jävla 200-meterspajasarna har sin line-up". Surt sa räven Yannick, en av dessa pajasar slog världsrekord..

Apropå friidrotts-vm. Det diskuteras ju hejvilt huruvida Caster Semenya är en man eller kvinna. På papperet är hon en kvinna men till utseendet är hon manligare än de flesta riktiga män. Nu ska i alla fall tester genomföras för att kunna avgöra hur det ligger till. Det kan inte vara så kul att få göra dessa tester om man nu till hundra procent är en kvinna, lite förnedrande. Nu till det roliga. Hörde en intervju på radion i morse, där avgör hennes far egentligen hela frågan. Reportern ställde lite frågor om just detta till hennes far, o när han då ska svara på frågorna så hänvisar han till sin "dotter" som "he isnt a man" och "he used to run to school everyday when he was a child". Antagligen rör det sig om en språkförbistring men det är fan hysteriskt roligt. Ska bli väldigt intressant att få se resultatet av proverna, he kanske är en she eller är she en he, väldigt förvirrande.

Ciao kamrater!

Det är lustigt hur inspirationen att skriva nåt kommer o går. Ibland skulle jag kunna skriva fyrtio inlägg på en dag, o ibland är det som nu att det går en vecka utan att jag finner inspiration. Det är en fantastisk tur att man inte har "författare" skrivet på visitkortet, då hade försörjningen varit lite hotad.

Det har varit en vecka av tidiga morgnar igen. Tröttheten är total. På söndag kliver jag dock på mitt nattpassvecka, ska bli riktigt skönt. Om jag nu inte likt en hormonstinn tonåring sover bort hela dagarna så blir den veckan som en light-semester. Det är bara att hoppas att det erbjuds lite bättre väder än det höstlika vädret som det har bjudits på denna vecka. Det var ett tag sen jag kastade skit på vädret så jag tycker att det var dags igen, sorry...

Har hunnit med två golfrundor den senaste veckan. Otroligt vad kul det är, dock så gör mitt dåliga sportpsyke sig påminnt ibland. Apropå dåligt psyke i sportsammanhang så hade vi korpmatch i onsdags. Mitt psyke är som sagt inte det bästa när det gäller sport. Brukar kunna tagga till relativt lätt, men i onsdags mötte jag min överman. Eller kanske jag ska säga överpojke. I o för sig var personen i fråga dryga fyrtio men till längden såg han inte ut att vara mer än sisådär tolv. Detta faktum utnyttjade till fullo. Tror jag drog varenda gliring som fanns om hans längd. Han å sin sida försökte ge tillbaka genom att anmärka på min vikt, det bet inte så hårt. Vi hade en ganska hård batalj, jag vill påstå att jag vann boxnings o psykningsdelen medans han nog dessvärre vann den idrottsliga delen. Den korte fan gjorde nämligen bort mig vid några tillfällen, ett av dessa tillfällen resulterade i ett mål tyvärr. Det kunde vi dock bjuda på då vi hade en betryggande 4-0 ledning. Tydligen så verkar kortväxta i korpen vara mina nemesis...

Helgen bjöd på en hejdundrande härlig lördag. Vi sysselsatte oss med en improviserad mångkamp, frolf, pistolskytte o sexhjulingsåkande. Och öldrickning såklart. Jag hade i mina yngre år en fallenhet för just skytte. Tydligen har jag tappat det på vägen. Sämre skytte får man söka efter, det skulle i så fall vara poliserna i Skellefteå som missade trettiofyra av trettiosex skott på ett avstånd av ungefär två meter. Skillnaden var väl dock att jag inte träffade alla hus runtomkring utan bara en liten berghäll. Får bli hårdträning, vägrar bli slagen på fingrarna av Alma igen. Den fan sköt som en yngre kopia av Ragnar Skanåker, dock inte så nämnvärt mycket yngre.

Några nätter avklarade nu. Än så länge går det bra. Trivs faktiskt rätt bra med att vara nattgök, om det inte vore det att det sociala livet blir aningen lidande så hade jag lätt kunnat vara nattbil jämt.

Har haft minusgrader några nätter, det är inte kul. Snart mitten av Juni o värmen lyser med sin frånvaro.

Pratade med en kund om vädersnack i förhållande till ålder. Jag pratade ju tidigare om att ingen under trettio egentligen skall yttra särskilt mycket om vädret, det lämnar vi till gammfolket. Han hade dock tagit det ett steg längre. Han hade kommit på sig själv med att sitta o bokstavligen rulla tummarna. Måtte jag inte börja med det. Han var dock några år över trettio så det kanske är legitimt?

Mycket studenter i farten dessa dagar. Förstår inte varför dom är så glada över att sluta skolan, skoltiden var ju riktigt bekymmersfri. Nu börjar allvaret.

Jag verkar inte vara helt ensam om att inte tycka om Schyffert, det glädjer mig.

Ja men det tog ju bara två veckor tills skrivkrampen släppte, det är fanimej bedrövligt. Håna mig, det kanske funkar som tändvätska på den annars så svårtända skrivarglöden. Fan vad snyggt o finurligt formulerat, det tycker jag i alla fall.