Jaha tänker ni, vadå mytomankonvent? Jo det ni nyfikna jävlar det ska jag berätta för er. Som relativt nybliven student gled jag mest omkring här i Härnösand. Visst jag jobbade då o då men inget fast. Just därför kunde det ibland bli en spontanfylla på nåt av stadens vattenhål, oavsett vilken dag det var.
En regnig tisdagkväll i september år 2000 föll det sig inte bättre än att jag rätt uttråkad begav mig till O´learys, som på den tiden låg nere på Skeppsbron i Stadts lokaler. En öl, Jack Vegas(som på den tiden fungerade lite som en bankomat för mig) o lite sport fick bli min ljuspunkt den kvällen. Efter att ha plockat ut den sedvanliga tusenlappen från Jack så slog jag mig ner i baren, o det är där historien får sin lilla twist. I baren satt en man som jag skulle tippa var någonstans runt 60 bast. Han såg ut ungefär som en lite tjockare Jack Nicholson o var inte sen att inleda ett samtal med mig. Det visade sig att den här gentlemannen var nyss hemkommen från en längre vistelse i Asien där han hade dragit sig tillbaka efter en lång karriär som gitarist o gitarrlärare på de allra finaste musikskolorna runt om i Europa. Han var bara hemma tillfälligt för att hälsa på sina barn, sin mor o dessutom avyttra en väldigt värdefull Gibsongura. Gitarren skulle tinga ett värde runt hundra lax. Med min nyvunna rikedom bjöd jag honom på en öl vilken han gladeligen o aningen för glupskt tackade för. Efter en stunds namedroppande o en massa aningen överdrivna historier gjorde nästa figur entré. En kille runt 30 år, en alldeles för stor keps som enklast kan beskrivas som en haschrökarkeps, lite för slitna manchesterbyxor o en gammal sliten skinnjacka var denna ynglings uniform. Kort o gott en riktig "estetartyp". Han var på besök från Umeå, skulle söka in på Kapells musikhandledarlinje eller nåt. Han hade hört allt snack om gitarrer o alla legender gubben hade "jammat" med o förmodligen också sett min sedelbunt o generösa sinne o ville gärna göra oss sällskap. Sagt o gjort, helt plötsligt var vi tre stycken främlingar samtalandes i baren på O´learys. Denne yngling ville ju såklart inte vara sämre än gubben o började hysteriskt namedroppa. Han hade inte bara gjort praktik hos Janne Schaffer(tungvrickande gitarrlegend, barnsligt förtjust i skinnbrallor, reds.anm) o därefter gått o blivit en mycket god vän till honom, utan han hade dessutom brevväxlat i ett antal år med ingen mindre än Astrid Lindgren. Inga konstigheter med andra ord. Jag hade hamnat mitt i ett riktigt lögnbattle, nån sorts "twillight-zone". Nyfiken på vad mer som skulle komma ur deras ljugande käftar fortsatte jag med ölbjudandet o vi blev sittande där resten av kvällen. Det hade ju dock vart rätt häftigt pm deras historier mot förmodan hade varit sanna, för då hade jag i så fall pratat med en som hade jammat med Jimi Hendrix o en som hade haft en lång brevväxling med en av vår tids största författare. Nu var nog dock dessa mästerlögnare bara ute efter lite skön gratispilsner.
Nåt år senare fick jag dessutom reda på att den äldre av de två bodde hemma hos sin åldriga mor i Härnösand. Den yngre såg jag dessutom på Skule-festivalen några år senare, han kom springande nerför backen som går ner mot scenen. På scenen ingen mindre än Janne Schaffer. Förmodligen satt Astrid i bilen o väntade på att dom skulle dra iväg på en roadtrip till sagoland.
Det är rätt skönt att ibland tänka tllbaka på dessa herrar, man känner sig plötsligt som en rätt normal människa då...
En regnig tisdagkväll i september år 2000 föll det sig inte bättre än att jag rätt uttråkad begav mig till O´learys, som på den tiden låg nere på Skeppsbron i Stadts lokaler. En öl, Jack Vegas(som på den tiden fungerade lite som en bankomat för mig) o lite sport fick bli min ljuspunkt den kvällen. Efter att ha plockat ut den sedvanliga tusenlappen från Jack så slog jag mig ner i baren, o det är där historien får sin lilla twist. I baren satt en man som jag skulle tippa var någonstans runt 60 bast. Han såg ut ungefär som en lite tjockare Jack Nicholson o var inte sen att inleda ett samtal med mig. Det visade sig att den här gentlemannen var nyss hemkommen från en längre vistelse i Asien där han hade dragit sig tillbaka efter en lång karriär som gitarist o gitarrlärare på de allra finaste musikskolorna runt om i Europa. Han var bara hemma tillfälligt för att hälsa på sina barn, sin mor o dessutom avyttra en väldigt värdefull Gibsongura. Gitarren skulle tinga ett värde runt hundra lax. Med min nyvunna rikedom bjöd jag honom på en öl vilken han gladeligen o aningen för glupskt tackade för. Efter en stunds namedroppande o en massa aningen överdrivna historier gjorde nästa figur entré. En kille runt 30 år, en alldeles för stor keps som enklast kan beskrivas som en haschrökarkeps, lite för slitna manchesterbyxor o en gammal sliten skinnjacka var denna ynglings uniform. Kort o gott en riktig "estetartyp". Han var på besök från Umeå, skulle söka in på Kapells musikhandledarlinje eller nåt. Han hade hört allt snack om gitarrer o alla legender gubben hade "jammat" med o förmodligen också sett min sedelbunt o generösa sinne o ville gärna göra oss sällskap. Sagt o gjort, helt plötsligt var vi tre stycken främlingar samtalandes i baren på O´learys. Denne yngling ville ju såklart inte vara sämre än gubben o började hysteriskt namedroppa. Han hade inte bara gjort praktik hos Janne Schaffer(tungvrickande gitarrlegend, barnsligt förtjust i skinnbrallor, reds.anm) o därefter gått o blivit en mycket god vän till honom, utan han hade dessutom brevväxlat i ett antal år med ingen mindre än Astrid Lindgren. Inga konstigheter med andra ord. Jag hade hamnat mitt i ett riktigt lögnbattle, nån sorts "twillight-zone". Nyfiken på vad mer som skulle komma ur deras ljugande käftar fortsatte jag med ölbjudandet o vi blev sittande där resten av kvällen. Det hade ju dock vart rätt häftigt pm deras historier mot förmodan hade varit sanna, för då hade jag i så fall pratat med en som hade jammat med Jimi Hendrix o en som hade haft en lång brevväxling med en av vår tids största författare. Nu var nog dock dessa mästerlögnare bara ute efter lite skön gratispilsner.
Nåt år senare fick jag dessutom reda på att den äldre av de två bodde hemma hos sin åldriga mor i Härnösand. Den yngre såg jag dessutom på Skule-festivalen några år senare, han kom springande nerför backen som går ner mot scenen. På scenen ingen mindre än Janne Schaffer. Förmodligen satt Astrid i bilen o väntade på att dom skulle dra iväg på en roadtrip till sagoland.
Det är rätt skönt att ibland tänka tllbaka på dessa herrar, man känner sig plötsligt som en rätt normal människa då...
6 kommentarer
Cicci
17 Apr 2009 09:04
Haha, du har aldrig funderat på att söka jobb som krönikör på Allehandans fredagsbilaga lr nått? :P
Tonårsliv by Leonora - Sälja eller köpa sexleksaker?
17 Apr 2009 09:09
Tonårsliv by Leonora - Sälja eller köpa sexleksaker?
17 Apr 2009 09:10
Hoppas du får en härlig dag :)
allt väl?
Johan
19 Apr 2009 11:29
Schöna legender det där, nästa gång du skriver nått om gamla O`learys så kan du ju ta historien om när du träffade mig och bjöd alla på mat och sprit.
Nej just det du bjöd inte mig din rödhåriga asiathatare.
Jejk
19 Apr 2009 14:11
Johan vad kan jag säga, hade du levererat lögner i samma klass som de där två stekarna så hade jag bjudit dig med.
Erka
22 Apr 2009 14:04
Haha.. Jag tror att jag satt och snackade med samma gubbe på skeppet för några somrar sedan (tror det var åtta år sen). Han bodde med sin thai-fru och hennes barn. Han sa att han hade en massa värdefulla gitarrer som jag skulle ha hemma hos mig medan han var i thailand. Jag skulle bara följa med honom hem och hämta dem när vi druckit färdigt! (Eh?..) Han var fet och tunnhårig och var såklart kompis med alla från janne schaffert till åke dahlbäck!!
Sitter Dingan och Göran och njuter för fullt på skeppet nu när dingan blivit tätt?
Kommentera