Idag mina kära kamrater är det tretton veckor sedan undertecknad slutade nikotinera. Sug på den, tretton jävla veckor. Drygt tre månader. Jag skulle tro att det förmodligen är det största jag har åstadkommit i mitt annars ganska miserabla liv. Jag har ju dock ersatt mitt nikotinberoende med ett bedrövligt NHL09-beroende. Det spelet är fan mer beroendeframkallande än både snus o cigg tillsammans... Eller jag vet fan inte om det är spelet som är beroendeframkallande eller om det är känslan av att vinna. Det låter ju dock konstigt om det är känslan av att vinna som är det drivande med tanke på att Fi**-Olle med sin jävla tur majoriteten av gångerna vinner. Men det är väl lite som med all typ av spelberoende att man försöker vinna tillbaka tidigare förluster, trots att det så fint i Svenska Spels varningstexter heter att man inte ska göra just detta. Försöka vinna tillbaka tidigare förluster... Trots detta faktum så återkommer jag till Olles "spelhåla" kväll efter kväll bara för att ännu en gång åka därifrån ännu en gång förnedrad av hans tur. Han tar likt KGB i filmen Rounders gladeligen emot mig med sitt breda flin. Lustigt nog finns det en viss likhet även till utseendet dessa män emellan, dom är precis lika hårfagra. Fast i det här fallet handlar det väl snarare om att dom är Ohårfagra.

Jaja, jag vet att jag har sagt det förut men ikväll hoppas jag att turen vänder. Att det ikväll är jag som sitter där likt Matt Damon med ett brett flin leendes åt den förbannade turnötande Olle"KGB"Almqvist. Jag håller åtminstone tummarna men både statistiken o traditionen säger annat o mitt kämpande för att komma till breakeven fortsätter. För i det här fallet så tänker jag försöka vinna tillbaka tidigare förluster. oavsett vad Svenska Spel säger!

Kommentera

Publiceras ej